Det var i Klassekampen jeg først leste en omtale av Han Kangs ferskeste oversettelse til norsk, ført i pennen av Janneken Øverland. Jeg som allerede er fan av Han Kang, kunne derfor ikke motstå å lese denne romanen, som lar oss få bli kjent med karakterer litt utenom det vanlige.
I et klasserom i Seoul studerer en ung kvinne læreren som skriver på tavlen. Hun prøver å snakke, men det kommer ingen ord. Læreren dras mot den tause kvinnen, for selv er han i ferd med å miste synet dag for dag.
Snart oppdager de at en dypere smerte binder dem sammen. Den unge kvinnen har i løpet av få måneder mistet både sin mor og foreldreretten til sin ni år gamle sønn, mens læreren kjenner smerten ved å vokse opp mellom Korea og Tyskland, det å bli revet mellom to ulike kulturer og språk.
Leksjoner i gresk forteller historien om to vanlige mennesker brakt sammen i et øyeblikk av uventet intimitet – det falmende lyset hos en mann som mister synet, møter stillheten til en kvinne som har mistet språket.
Han underviser på en språkskole i Seoul. På en forelesning ser han henne, en kvinne som i sine svarte klær synes å ville gjemme seg fra verden. Hun ser ham som en kortvokst mann, hvis brilleglass er uvanlig tykke. De vet ingenting om hverandre, men gjennom de ukentlige leksjonene i gammel-gresk, skal de gjøre seg sine tanker om hverandre.
Leseren blir kjent med dem begge i nåtid, men deres bakgrunn får vi vite litt om, gjennom tilbakeblikk til barndommen. Oppveksten blir skildret i vekslende bolker, hvor han forteller om seg selv, mens hennes historie blir skildret av en ukjent tredjeperson. Begge er traumatisert på sitt vis, og i hennes tilfelle er det en tilbakevendende stumhet fra barndommen, som preger livet hennes.
Det er veldig få navn i denne romanen, men det føles naturlig, for den egentlige tematikken, ligger på et annet plan enn den kjærlighetshistorien dette munner ut i.
Litt flere enn ti personer sitter stille i setene sine i den dårlig opplyste bussen. Det er en gammel og fiendtlig stillhet fylt av utmattelse og oppgitthet.
Språk, kommunikasjon, ensomhet og tilhørighet er stikkord for det som belyses i denne romanen. Det er utrolig vakkert skrevet, flere av avsnittene leste jeg, som om jeg leste dikt, for det fløt så godt og ga gjenklang i meg. Han Kang skriver i korte setninger og med få ord, men scenene som skrives frem blir desto mer slagkraftig av all stillheten som følger med.
läst Den vita boken av Han Kang, tack för smakbiten.
SvarSlettDen har jeg også lest, veldig bra :)
SlettHar läste Vegetarianerna av författaren och verkligen gillat, tack för smakbiten!
SvarSlettSom veggis har jeg selvfølgelig lest den :) Kjekt at du også likte den.
SlettHar läst Levande och döda av Han Kang, den gjorde stort intryck, och jag har tänkt läsa mer. Får kolla om den här finns på svenska, tack för tipset.
SvarSlettDen dukker nok sikkert opp i de svenske bokhyllene også :)
Slettden boken vill jag gärna läsa. har läst Vegetarianen. tack för smakebiten!
SvarSlettHåper du finner den på svensk :)
SlettJag har läst Vegetarianen och vill gärna läsa mer av henne. Tack för smakbit
SvarSlettDa er denne romanen et godt valg :)
SlettDenne gler eg meg til å lese! Elskar bøkene hennar. Og etter det du skreiv reknar eg ikkje med å bli skuffa.
SvarSlettTror ikke du blir skuffet, jeg likte boken veldig godt, som du skjønner :)
SlettDenne gleder jeg meg til, liker bøkene hennes :)
SvarSlettEnig, hun skriver virkelig bra :)
SlettHar lest de første bøkene til Han Kang, men falt av lasset. Noe er aldeles grusomt. Denne virker dog noe mildere, dvs ikke de grusomme krigskildringene.. Stemme det?
SvarSlettGod søndag Tine:)
Ingen krig eller grusomme skildringer her, det er bare til å glede seg :)
SlettJag har bara läst Vegetarianen och gillade den bara sådär, trots att jag själv är vegan. Men kanske borde läsa något mer av henne?
SvarSlettTack för smakbiten! Försökte mig på Vegetarianen av författaren men tyckte inte om den.
SvarSlett