Teater: Kvinner som bruker sin stemme

Første stykke vi hadde billett til på Den Nationale Scene i 2013 het "Kvinner som bruker sin stemme" og  foregikk i krik og krok på DnS. Den røde tråden på repetoaret gjennom hele året er nettopp kvinner og stemmerett.
I 2013 feirer vi hundreårsjubileet for innføringen av allmenn stemmerett i Norge, og dette vil DnS være med å kaste glans over. De hadde bare 3 forestillinger, og vi var heldige som fikk overvære den siste.
I dette stykket er hele teateret tatt i bruk, og vi fikk fremført fem enakter skrevet av fire kjente kvinnelige stemmer fra vestlandet. Skuespiller Ane Skumsvoll fra DnS har skrevet manus til to av monologene.
Vi fikk møte kjente profiler som Camilla Collet fremført av Agnete Haaland, Frederikke Quam fremført av Katrine Lunde Mackenzie, Gina Krog fremstilt av Ellen Birgitte Winther og Fernanda Nissen fremført av Ragnhild Gudbrandsen.
Da vi nærmet oss teateret i kveld kunne vi høre det, nesten før vi så det. Det ørene våre fanget opp, nesten  helt nede fra den blå stenen, var et foredrag som Gina Krog holdt i 1885. Selve bygget var også pyntet med fire sterke damer.
Vi ble i garderoben delt inn i fire grupper. Vi fire jenter kom i rød gruppe med Eirik del Barco Soleglad som munter omviser, med røde hansker og det hele. Vi ble guidet opp og ned og rundt om kring, og hvor vi enn kom så fikk vi en liten forestilling. Spesielt likte jeg "Ikkje spesielt råka" med Sulekha Ali Omar og Katrine Dale. De har imponert sammen før, og gjorde det igjen i kveld.
Avslutningsvis samlet de alle 25 skuespillerne i Teaterkjelleren hvor de fremførte denne flotte kampsangen. Tusen takk for en fantastisk start på det nye teateråret :)

Vi är många

vi är hälften

av alle människor i stan

Av alla här i landet

Vi är många

Vi är hälften

Ja, hälften av alla som finns

är kvinns

Men om vi bara är en och en

i våra hemmaceller

då är vi inte många

och inte starka heller

Ty om vi gømmer bort oss

i varsin liten egen cell

då kan vi inget göra

och snart nog är det kväll

Vi är många

vi är hälften . . . .

Men om vi stiger ut

och känner efter hur det känns

att vara väldigt många

som har det likadant

då verkar det mycket bättre

då känns det nästen som ett hopp

att nånting går att ändre på

att man faktisk kan säja stopp

Vi är många

vi är hälften . . . .